Ja att ens få vara en del av de diskussionerna är ett oerhört privilegium. Samtidigt som man påminner sig själv om att många svagare röster har försökt i decennier att lyfta samma saker men inte blivit hörda. Lite ångest ska man leva med.

Jag försöker också anamma det långa perspektivet. Att jobba med saker som kanske ser sin ljusaste tid om några hundra år. Man behöver inte se omedelbara resultat, eller ens resultat inom sin livstid, för att försöka göra bättre i nutid.